Bakgrund

Framväxten av skogscertifiering

Certifiering av skogsbruk växte fram i början av 1990-talet på initiativ av miljörörelsen. Bakgrunden var framförallt en allmänt spridd oro över den snabba avskogningen i tropikerna och besvikelse över att internationella politiska initiativ inte lyckats minska avskogningstakten. Syftet var att skapa ett marknadsdrivet och frivilligt verktyg för att stimulera till ett ansvarsfullt bruk av världens skogar.
 
Så bildades till att börja med FSC (Forest Stewardship Council) 1993. FSC har sedan följts av flera andra system för skogscertifiering varav PEFC (Programme for the Endorsement of Forest Certification Schemes) idag är det största, sett till certifierad skogsmarksareal.

 

Bildandet av PEFC

Bildandet av PEFC var ett svar på behovet av ett system som tog hänsyn till det småskaliga familjeskogsbrukets särskilda villkor. Under 1998 startade skogsägare från Finland, Tyskland, Frankrike, Norge, Österrike och Sverige, tillsammans med representanter från delar av industrin, ett samarbete för att utveckla en gemensam skogsbrukscertifiering för det syftet. Det ledde fram till att Pan European Forest Certification Council (PEFCC) bildades 1999.
 
Genom bildandet av PEFCC skapades en mekanism som gjorde det möjligt för olika länder att utveckla standarder som är anpassade till lokala förhållanden, samtidigt som de följer internationellt accepterade riktlinjer och krav för hållbart skogsbruk. Idag är PEFC det största systemet i världen för skogscertifiering och förstahandsvalet för det småskaliga skogsbruket.

 

Bakgrund till Svenska PEFC

För Sveriges del utvecklade varje skogsägareförening i mitten av 1990-talet en egen certifieringsstandard och tecknade avtal med sina medlemmar. Detta system kallades Family Forest Certification.
 
När arbetet med att anpassa FSC-standarden till svenska förhållanden påbörjades 1996 var skogsägarrörelsen med i processen. I arbetsgruppen fanns representanter från miljöorganisationer, skogsbolag, skogsindustrierna, skogsägarrörelsen, rennäringen, fackliga organisationer samt naturvårdsverket.
 
Skogsägarrörelsen valde att lämna FSC-processen 1997. Huvudorsaken var att skogsägarrörelsen ansåg att FSC-standarden inte var anpassad för det småskaliga skogsbruket, bl.a. för att FSC-standarden tog för liten hänsyn till den privata äganderätten, att kostnaderna att certifiera sig var för höga samt att FSC inledningsvis krävde fysisk separation av virkesflöden.
 
Mot bakgrund av det bildade Skogsägarföreningarna, Köpsågverken, Skogsmaskinföretagarna, åtta av Svenska kyrkans stift, Skogs- och Träfacket och Orienteringsförbundet Svenska PEFC den 15 maj 2000.
 
Den första svenska PEFC-standarden godkändes av internationella PEFC Council i juli år 2000.