Elisabet Bröms Sterner - En pionjär inom skogscertifiering

Elisabet är utbildad biolog och kemist och började komma in i skogsfrågor på SLU där hon var inblandad i projekt rörande skogens ekologi. Hon gifte sig in sig i en skogs- och mjölkgård och fick då också känna på skogen i praktiken. Det blev mer och mer skog för Elisabet och hon jobbade bland annat som lärare innan hon kom in i certifieringsvärlden och certifieringsbolaget DNV 2003.

Efter att ha arbetat med miljöledningssystemet ISO 14001 fick hon börja med PEFC, FSC och bygga upp DNV:s arbetssätt och rutiner bland annat rörande ackrediteringen. Efter en tid blev hon DNV:s globalt ansvariga för både PEFC och FSC och hade världen som arbetsfält.

Efter det har hon varit med och skapat hållbarhetsnätverket SEOSE och även om hon fortfarande har flera engagemang bl. a. i arbetet med biokrediter så titulerar hon sig numera även pensionär och ägnar bland annat tiden åt sin lagotto-valp.

Varför är det viktigt med oberoende certifiering och revision?
 – Trovärdigheten och oberoendet – hur ska man kunna tro på att kraven följs om det inte finns någon som kollar det? Nyttan med certifiering är att man är ute och upprätthåller den nivå som krävs och inspirerar till att hålla rutinerna levande. – En stark ackredtiering kan driva systemet framåt.

En svårighet?
– Det är viktigt att förstå nyttan av systemen inklusive revisionen man måste gå från ett måste till ett vill – detta är verktyg för hållbar utveckling och någon har faktiskt kollat det man gör. Det roligaste med jobbet är att träffa alla engagerade människor och får se alla resultat som blir. Det är så kul när människor får visa upp vad de gjort och känna stolthet över det man åstadkommit! Det har också varit lärorikt att få inblick i hur man ser på skogen och sköter skogen i andra kulturer och länder.

Vilket anser du är certifieringens främsta bidrag?
– Medvetenheten om den biologiska mångfalden har ökat bland de som äger och sköter skog och certifieringen har hjälpt till att föra ut den.

Finns det några missförstånd eller myter runt certifiering som man bör göra upp med?
– Det största missförståndet bland skogsägarna kanske är att man tror att certifieraren bestämt reglerna då gäller det att vara pedagogisk och förklara skillanden mellan de som tar fram standarderna och de som kontrollerar efterlevnad. Elisabet tycker också att samhället har dåligt kunskap om certifiering generellt och där ser hon märkningen som en viktig del i kommunikationen:
– Det är viktigt att märkningen används och jag tror att man särskilt kan nå den yngre generationen som är van att titta på märkningar!

När vi pratar om hur hon tror att framtiden ser ut för skogscertifiering betonar Elisabet att systemen ständigt utvecklas och att nya idéer prövas:
– Certifieringsystemen tittar på det som händer och diskuterar frågorna gemensamt. Hon tror att det är en viktig del framåt i en värld där lögnen är en strategi. Hon lägger till att certifieringen är en del i ett strukturerat samhälle som styrs av överenskomna regler.

PEFC-certifierade skogsägare, entreprenörer och företag granskas regelbundet genom revisioner som utförs av oberoende certifieringsorganisationer. Dessa är i sin tur godkända av det oberoende ackrediteringsorganet Swedac, en myndighet med regeringens uppdrag att utföra ackreditering i Sverige. Swedac ackrediterar i sin tur mot globalt erkänd ISO-standard och enligt avtal med International Accreditation Forum (IAF) och European cooperation for Accreditation (EA).