Från svenskt och nordiskt familjeskogsbruk vidare ut i världen
Ulf Österblom var chef på LRF Skogsägarna och aktiv i de internationella diskussioner som ledde till att PEFC skapades i slutet av 90-talet. Vi fick en pratstund med Ulf som berättade om hur diskussioner i familjeskogsbruket i Sverige och övriga nordiska länder ledde till skapandet av PEFC-systemet.
Ulf berättar att det var de nordiska skogsägarna (NSF) som satte fart på processen initialt. Från Norden utvidgades diskussionerna till sex länder som var mycket aktiva: Sverige, Finland, Norge, Österrike, Tyskland (Bayern) och Schweiz. Dessa sex länder utgjorde ett viktigt diskussionsforum under den här nybildningen. När diskussionerna var i gång reste Martin Lillandt (chef på MTK, organisationen för finska skogsägare) och Ulf runt i Europa och diskuterade frågan med sina motsvarigheter i övriga länder. Ulf konstaterar att familjeskogsbruket ser väldigt olika ut inom och mellan länder i Europa. En stor del av kunskapsutbytet gick ut på att utveckla olika former av gruppcertifiering för att hantera dessa olikheter. I början var det lite trögt att få gehör för de nordiska tankarna på en certifiering för familjeskogsbruket. Genombrottet kom på ett möte i Wien 1998 då Österrike och Bayern ställde sig bakom projektet.
Ulf Österblom
Bayern såsom en viktig och stor skogsregion var sedan verktyget för att få med skogsägare i andra tyska regioner. Nästa steg var att försöka få med England – som ett viktigt importland- och Frankrike. Frankrike visade sig vara mycket intresserade och engagerade och den första internationella ordföranden i PEFC blev också en fransman: Henri Plauché-Gillon.
Ulf beskriver den här tiden som väldigt intensiv:
– Det blev mycket resande, och det gick snabbt! Från de första diskussionerna i mitten på 90-talet så hade vi systemet i princip klart 1999. De första systemen (Finland, Sverige, Norge, Tyskland och Österrike) var klara och godkända 2000.
Ulf lyfter fram Martin Lillandt (chef på MTK, organisationen för finska skogsägare) och Berit Sanness från Norges Skogsägare som mycket viktiga och drivande. Berit var också i sin roll som ordförande i den första tekniska gruppen var viktig för systemets kvalitetsinfrastruktur.
Från Europa ut i världen
Ganska snart kom också diskussionen om global internationalisering igång och 2001 utvidgades systemet med Kanada, USA, Australien och Chile. PEFC gick från att vara "Pan-European Forest Certification Council" till ”Programme for the Endorsement of Forest Certification”. Idag omfattar PEFC-systemet inte mindre än 57 nationella medlemmar och 48 godkända nationella system och är världens största certifieringssystem för hållbart skogsbruk med närmare 300 miljoner ha.
PEFC Council är en medlemsbaserad botten-upp-organisation vars bas är de nationella medlemsorganen t.ex. svenska PEFC. PEFC-systemet baseras på nationella standarder som granskas och godkänns mot globala PEFC-standarder för hållbart skogsbruk.